Av Bo Jonsson 
En personlig betraktelse över Almedalsveckans maktstrukturer och arrangörers agenda – varför jag åker dit några dagar för att göra irriterande reklam för Enade Sverige
Almedalsveckan har länge varit Sveriges mest välkända politiska evenemang, där politiker, intresseorganisationer och media samlas för att diskutera landets framtid. För mig, som ledare för Enade Sverige, är Almedalen redan genomskådad för vad det ofta är: ett arrangemang präglat av etablerade maktstrukturer där många röster – särskilt de som ifrågasätter rådande normer – lätt hamnar i skymundan.
Jag åker ändå dit, delvis för att synas och göra lite reklam för Enade Sverige. Med min kropp som reklampelare, iklädd nytryckta t-shirts med partiets logga och hemsidesadress, vill jag påminna om att det finns ett alternativ som står för suveränitet, självständighet och verklig folkstyrning.
Almedalsveckan 2025 är återigen fylld av arrangörer som representerar ett brett spektrum av intressen – allt från etablerade partier och näringslivets företrädare till statliga myndigheter och globalt orienterade organisationer. En tydlig trend är att många av dessa aktörer har stark koppling till EU, FN och andra överstatliga institutioner. För en självständig aktör som jag, som ser dessa globalistiska projekt med viss skepsis, väcker det frågor om vilka berättelser som verkligen får utrymme och vilka som prioriteras.
Det är anmärkningsvärt att stora delar av evenemanget kretsar kring teman som digitalisering, klimat, integration och globalt samarbete – ämnen som är viktiga i sig, men där kritiska röster mot den rådande agendan ofta lyser med sin frånvaro. Jag undrar hur mycket utrymme det finns för alternativa perspektiv som ifrågasätter den snabbt föränderliga politiska och ekonomiska ordningen, och hur öppet samtalet egentligen är.
Utöver den politiska agendan finns också en kommersiell dimension som ofta får för lite uppmärksamhet. Sponsring och finansiering av seminarier och event från stora företag och internationella intressen påverkar naturligtvis utformningen av samtalen. För oss som vill bygga ett starkt och suveränt Sverige är det viktigt att belysa hur sådana ekonomiska maktstrukturer kan påverka demokratins innehåll.
På det personliga planet är denna Almedalsvecka annorlunda för mig. Jag genomgick två akuta operationer förra helgen och min kropp är än så länge tilltygad. Så om ni ser någon som går som en skadeskjuten anka kan det vara jag. Men mentalt känner jag mig starkare än någonsin. Jag är beredd att möta både den fysiska och politiska utmaningen – och skulle någon vilja testa mig är jag fortfarande kapabel att försvara mig.
I övrigt är livet i förändring – med en pågående skilsmässa, husförsäljning och allt vad det innebär. Men på Gotland ska jag unna mig några dagar av egentid och återhämtning. Hotellfrukosten med pannkakor, grädde och sylt, den lokala Guteglassen i Visby och några utvalda matställen blir ett välkommet avbrott från mitt annars så stenhårda kostregim.
Det finns en ironi i att jag, som en politiskt aktiv och kritisk röst, ofta känner mig relativt ensam i min kamp. I en liten kommun där många vill bevara sina positioner och där öppenheten för alternativa synsätt är begränsad, är det lätt att känna sig isolerad. Men det stärker också min övertygelse att jag måste fortsätta.
Jag hoppas att Almedalsveckan kan utvecklas till att bli en mer inkluderande och mångfacetterad arena där även röster som vill bryta ny mark för Sveriges framtid får höras – på riktigt.
Detta är min reflektion, min utmaning och mitt uppdrag. Jag väljer att möta den med både ärlighet och respekt för de krafter som verkar runt omkring oss, oavsett varifrån de kommer.
2025-06-21 // Bo Jonsson för Enade Sverige