Av Bo Jonsson 
De diplomatiska signaler som nu kommer från både Peking och New Delhi förtjänar större uppmärksamhet än de får. När Kinas ambassadör till Indien, Xu Feihong, nyligen uttalade sig i Kolkata om möjligheterna till förnyade och fördjupade relationer mellan Kina och Indien, talade han inte bara till en indisk publik – han adresserade hela världen. I dessa tider, där konflikter mellan stormakter eskalerar och splittringar odlas, är varje steg mot förståelse, avspänning och samarbete något som måste belysas.
Jag följer denna utveckling noga, inte minst för att Enade Sveriges utrikespolitiska linje bygger på just den typ av självständigt tänkande och östlig dialog som Kina och Indien nu börjar återupptäcka. Två urgamla civilisationer, bägge djupt rotade i kultur, historia och andlighet, väljer att se varandra som medspelare i moderniseringens och fredens tjänst – inte som motståndare i stormaktspolitikens gamla fälla.
Ambassadör Xu betonade i sitt uttalande att de band som förenar Kina och Indien är mer än bara grannskap: det är civilisatoriska band. Han uttryckte optimism om att förhållandet mellan länderna kan vitaliseras, inte bara genom regeringssamtal, utan genom samarbete mellan akademiker, studenter, kulturinstitutioner och vanliga medborgare.
Det är precis den sortens flernivådiplomati jag tror på. Fred byggs inte enbart av politiker i slips – den byggs av människor, kontakter, utbyten. Därför gläder det mig också att Kina nu öppnar upp pilgrimsresor till Kailashberget och Manasarovarsjön i Tibet igen – heliga platser för hinduer, jainister och buddhister – samt att direkta flyg och visumlättnader diskuteras.
Att detta sker bara några månader efter att Xi Jinping och Narendra Modi träffades i Kazan i samband med BRICS-toppmötet, är ingen slump. Det är ett strategiskt vägval – två stora nationer som säger nej till evig splittring och ja till framtidens samarbete.
Reflektion: Vad kan vi i Sverige lära?
Jag ställer mig ofta frågan: varför rapporteras detta så tyst i svensk press? Är det för att det inte passar in i den svartvita bilden där Väst alltid är de goda och andra stormakter per automatik är hot?
Jag tror det finns mycket vi i Sverige kan lära av denna utveckling. För det första: att självständig diplomati är möjlig, även mellan nationer med historiska konflikter. För det andra: att det krävs mod att bygga broar i en tid då många tjänar på att riva dem. För det tredje: att vi inte ska låta våra relationer med andra länder dikteras av andras konflikter.
Kina och Indien visar nu att suveränitet och samarbete inte behöver stå i motsats till varandra. Den insikten borde även prägla svensk utrikespolitik – något jag kommer fortsätta kämpa för i mitt arbete med Enade Sverige.
2025-06-09 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
RT: China optimistic on diplomatic relations with India – ambassador
Times of India (intervju med Xu Feihong)
BRICS Kazan 2024 – sammanfattning från indiska UD