Sverige har jord, vatten, folk och teknik nog att mata sin befolkning – ändå importerar vi över hälften av maten vi äter. Varför? För att våra folkvalda valt bort suveränitet till förmån för global marknadslydnad. Det här är berättelsen om hur vi hamnade här – och hur vi tar oss ur det.
Sverige är ett land med orörd mark, långa somrar i norr och bördiga fält i söder. Vi har lantbrukare med sekellång erfarenhet, teknisk infrastruktur och en befolkning som i ökande grad vill handla lokalt och ekologiskt. Ändå är vi i dag beroende av import för över hälften av vår livsmedelsförsörjning. Det är inte ett resultat av nödvändighet. Det är ett resultat av politik.
Det svenska självförsörjningsgraden ligger på cirka 50 procent. Det innebär att vi – om gränserna stängdes eller handeln stoppades – skulle stå utan hälften av vår mat inom några månader. Finland ligger på 80 procent. Danmark över 100.
Riksdag och regering har i decennier prioriterat global konkurrens, stordrift och handelsliberalism framför försörjningstrygghet. Resultatet är att små och medelstora gårdar dör ut. Förädlingsindustrin centraliseras till oligopol. Krislager avvecklas eller hålls på minimumnivå. Importberoendet ökar – av både mat, diesel, gödsel och utsäde.
Detta är inte misstag. Det är ideologi. Sveriges politiska elit är inte lojal med svensk suveränitet. Den är lojal med en global marknadsordning där det nationella oberoendet ses som ett hot.
Vi har den tekniska förmågan att klara oss själva. Vi har markerna, vattnet, klimatet. Vi har också konsumenterna: enligt opinionsundersökningar vill en klar majoritet se mer svenskproducerad mat i butik. Ändå görs inget grundläggande. I stället fortsätter man lägga ned små mejerier, tillåta dumpning från EU-import och skära ned stödet till lokalproducerat.
När Sverige tillåter att livsmedelsjättar pressar priser på bekostnad av svenska bönder, agerar staten som agent för ett system som inte längre tjänar folket.
Så vad krävs för att återuppbygga ett självförsörjande Sverige? Det handlar inte om romantik eller tillbakagång, utan om framtidsberedskap.
- Nationella beredskapsmål – inte marknadsstyrning. Vi måste ha konkreta mål: minst 80 % självförsörjning av baslivsmedel inom 5 år. Det är möjligt. Men det kräver att vi styr resurser, inte bara hoppas på marknaden.
- Stöd till små och medelstora producenter. Gör det lönsamt att driva små gårdar, mejerier, slakterier. Inför en ”försörjningsbonus” för lokalproducerat som går till skolmat och äldreomsorg.
- Krislager – statliga och kommunala. Vi behöver bygga upp spannmålslager, gödselreserver och utsädesbanker – inte för krigsfantasier, utan för att säkra mat till barn och äldre vid kris.
- Utbildning och folkförankring. Låt kommuner erbjuda odlingskurser, stöd till självhushåll och folkkooperativ. Gör självförsörjning folkligt, inte bara politiskt.
- Oberoende distribution. Bryt upp ICA/Coop/AXFOOD-monopolet genom stöd till kooperativ och direktförsäljning. Sverige får aldrig styras av logistikalgoritmer i kris.
Detta är ingen teknisk fråga. Det är en fråga om lojalitet och vilja. Vår nuvarande regering visar ingen av delarna. Men det svenska folket bär fortfarande kunskapen i sina händer, jorden under sina fötter – och viljan i sitt hjärta.
Jag vet att vi kan bygga upp vårt land igen. Men då krävs att vi inte längre frågar efter tillåtelse. Vi börjar där vi står – och kräver politiker som står med oss, inte mot oss.
Den här lösningsinriktade visionen kommer från mig, Bo Jonsson, och från det politiska projekt jag leder: Enade Sverige. Vi står för suveränitet, lokal förankring och nationell återuppbyggnad – bortom partipolitiska kulisser. Vill du att Sverige ska stå på egna ben igen? Då är du inte ensam.
2025-06-08 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
https://www.aktuellhallbarhet.se/miljo/klimat/sa-kan-sverige-bli-sjalvforsorjande-pa-mat/
https://www.svd.se/a/bG89W8/sverige-har-lagt-alla-aggen-i-en-korg
https://www.ri.se/sv/vad-vi-gor/projekt/vagen-till-ett-mer-sjalvforsorjande-sverige
https://jordbruksverket.se/download/18.7f06861d177db5fa1b97179/1651561624170/ra22_ovrigt_2022_06.pdf