Putin och Trump i samtal: Ett fönster för fred – om vi vågar se det

Världens två mest demoniserade statschefer – Vladimir Putin och Donald Trump – har återigen talat med varandra. Denna gång i skuggan av eskalerande attacker mot civila mål i Ryssland och ett skört diplomatiskt fönster i Istanbul. Telefonsamtalet varade i över en timme. Ämnet var Ukraina. Men det handlade också om något mycket större: framtiden för världsfreden – och om USA verkligen vill ha den.

Jag har själv följt rapporteringen från Istanbul noggrant. Inte för att jag har några illusioner om att allt Ryssland gör är rätt – men för att det är min skyldighet som svensk medborgare att se bortom den mediala filterbubblan. Jag vägrar att enbart lyssna till det som kablas ut från CNN, SVT eller NATO:s kommunikationsbyråer. Jag vill veta vad som faktiskt händer. Och vad som kunde ha hänt – om inte vissa makter gjorde allt för att sabotera.

Samtalet som inte skulle ha ägt rum

Att Putin och Trump alls talade är i sig ett brott mot den västliga berättelsens tabun. Det fanns krafter på båda sidor som ville förhindra det. Men samtalet skedde – och det var enligt ryska källor ”positivt och produktivt”. Det betyder inte att man var överens. Det betyder att man lyssnade. Det i sig är större än det låter i vår polariserade tid.

Putin ska ha redogjort för vad som sades under den andra rundan av fredssamtal mellan Moskva och Kiev i Istanbul. Samtal som enligt honom varit ”användbara” – och som nu vilar i väntan på att båda sidor ska studera varandras förslag. Detta borde vara en nyhetsrubrik världen över. Men det tigs ihjäl. För fred är inte klickvänligt. Krig säljer bättre.

Terror som verktyg – vad gör vi när Kiev går över gränsen?

Ett särskilt mörkt tema lyftes också: Ukrainas attacker mot civila mål i Ryssland. Enligt Ryssland skedde dessa på direkt order från Kiev, just för att saboterna fredssamtalen. Terror mot civila – för att förhindra diplomati. Om detta stämmer, och mycket tyder på det, så är det inte längre fråga om en vanlig statlig motpart. Då talar vi om en regim som medvetet förvandlats till en geopolitisk bomb under amerikanskt överinseende.

Trump förnekade att USA haft förhandsinformation om dessa attacker. Men han lyssnade, enligt Kreml, ”noggrant” på den ryska analysen. Och det är kanske just det som västvärldens media och politiker är mest rädda för – att en amerikansk president faktiskt lyssnar på Putin, utan att automatiskt skratta eller anklaga.

Vad världen borde tala om – men inte gör

Det är anmärkningsvärt hur samtalet också tog upp möjligheterna till framtida samarbete mellan Ryssland och USA – inom olika områden. Allt från Iranförhandlingarna till konflikten mellan Indien och Pakistan nämndes. Inget av detta har blåst upp i västliga nyheter. Istället får vi fortsatt läsa om Putins ondska och Trumps opålitlighet.

Men vad händer om de faktiskt lyckas skapa något nytt? Vad händer om väst inte längre vill lyssna – just när något verkligt konstruktivt är på väg att födas? Då är det inte längre brist på information vi lider av. Då är det en aktiv politisk censur – för att bevara ett narrativ.

Min reflektion som svensk politiker

När jag ser de här händelserna utspela sig vet jag en sak: Sverige har aldrig haft sämre diplomatiska reflexer än idag. Vi är snabba med att kalla Putin för diktator, men långsamma med att fråga vad Ukraina egentligen gjort sedan 2014. Vi ställer oss bakom USA:s varje steg, men ifrågasätter aldrig vad som kunde ha hänt om vi valt en annan väg.

Jag menar inte att vi ska lita blint på någon – varken öst eller väst. Men vi måste återerövra vår rätt att tänka själva. Det gäller både dig som läsare, och oss som land.

Lösningsdel – vad Sverige måste göra nu

Om vi vill överleva som en självständig nation – både fysiskt och politiskt – måste vi:

• Kräva att Sveriges regering verkar för diplomatiska samtal, inte militär upptrappning.
• Bygga upp egna diplomatiska kanaler med både öst och väst, istället för att enbart lyssna på Bryssel.
• Stoppa allt svenskt stöd till regimer som saboterar fred – oavsett om de är västvänliga.
• Skapa ett nytt säkerhetstänk där suveränitet, neutralitet och försiktighet åter blir honnörsord.

Jag är inte Trumpanhängare. Jag är inte rysstrogen. Jag är inte naiv.

Jag är bara en svensk som ser att vi är på väg mot fel sida av historien – igen.

Och jag vill inte att mina barn ska växa upp i ett Sverige där diplomati blivit synonymt med förräderi. Jag vill att vi ska vara ett folk som vågar se, vågar lyssna – och vågar välja fred.

2025-06-05 // Bo Jonsson för Enade Sverige

Källa:
https://tass.com/politics/1968879