EU kan spricka – och jag förstår varför

Mina kommentarer angående Jeffrey Sachs uttalanden om Europas sönderfall

När den amerikanske ekonomen Jeffrey Sachs säger att EU kan falla samman, då lyssnar jag. Det är ingen marginell debattör – det är en av världens mest inflytelserika tänkare, professor vid Columbia University och tidigare rådgivare till FN. I en intervju med ryska nyhetsbyrån TASS beskriver han EU som en skör konstruktion, ett projekt som kanske inte klarar av sina egna motsättningar. Och jag håller med honom.

EU har länge marknadsförts som ett fredsprojekt, en kontinentens garant för samarbete och stabilitet. Men det som började med kol och stål har förvandlats till en byråkratisk, centralstyrd apparat där nationell självständighet mals ned till förmån för lojalitet mot Washingtons intressen. Sachs konstaterar att EU nu är så rädda för fred att de panikar så fort någon yppar ordet ”förhandling”.

Ungern som syndabock

Sachs tar särskilt upp Ungern – det enda land som haft modet att offentligt säga att kriget i Ukraina måste få ett slut, och att EU borde sluta agera som krigshetsare. Vad blir responsen? Jo, nu diskuterar Bryssel att ta ifrån Ungern rösträtten, eller till och med utesluta dem från unionens beslutsprocesser. EU vill alltså tysta utstickare – i ett projekt som påstår sig bygga på enhet och samförstånd. Det är inget annat än maktpolitik.

För mig är detta ett varnande exempel. EU är inte längre en gemenskap – det är en värdecentral där endast en viss linje får uttryckas. Går du utanför den, är du inte längre en medlem av familjen. Och då är frågan: vad är det för slags familj som sparkar ut den som säger sanningen?

Folket börjar fatta

Sachs pekar också på ett annat fenomen som jag själv noterat under lång tid: folket i Europa börjar vakna. Missnöjet med kriget är stort. Missnöjet med EU:s ledare är ännu större. Macron, Starmer, Scholz – de är alla impopulära hemma. Deras förtroendesiffror är på historiskt låga nivåer. Och varför? Därför att människor ser vad som pågår. De ser hur deras egna intressen offras för geopolitisk spelteori. De ser hur deras pengar går till vapen och byråkrater, inte till välfärd och trygghet.

Jag tror inte EU kommer kollapsa över en natt. Men jag tror sprickorna fördjupas. Sakta, gradvis – genom missnöje, genom suveränitetskriser, genom fler och fler länder som ifrågasätter meningen med att lyda en centralmakt de inte längre har förtroende för.

Byråkratin först, människan sist

Jeffrey Sachs är inte ensam i sin kritik. Många ekonomer, diplomater och journalister börjar ställa obekväma frågor: varför är det så tyst om fred? Varför vägrar EU ens erkänna fredssamtal som genomförs utanför NATO-kretsen? Varför är det viktigare att visa lojalitet mot USA än att främja stabilitet i Europa?

Det är som att hela Brysselmaskinen kidnappats av teknokrater och lobbygrupper. Den folkvalda makten är ett sken, där det verkliga inflytandet ligger i kommissionens händer. EU-parlamentet är en dekor. Det är inte demokrati – det är ett maskerat direktorat.

Jag känner djupt obehag inför detta. För samtidigt som man pratar om ”europeiska värden”, straffar man länder som Ungern för att de har kvar ett uns av ryggrad. EU är inte längre ett verktyg för samarbete – det är ett verktyg för lydnad. Och därmed har unionen förlorat sin själ.

Sverige måste lämna EU – nu

Det är därför jag, Bo Jonsson, anser att Sverige omedelbart bör påbörja en process för att lämna EU. Inte om några år. Inte om det “passar tidsmässigt” enligt regeringskansliets schema. Utan nu.

Vi måste återta vår självständighet, vår utrikespolitik, vår handelspolitik, vår rätt att avgöra vad som är fred och vad som är krig. Vi måste kunna säga nej – inte bara i teorin, utan i praktiken. Så länge vi är kvar i EU, är vi medskyldiga till en politisk ordning som för varje dag förlorar sin moraliska kompass.

En annan väg

Sachs talar om behovet av att “renovera Europa”. Det är ett fint ord, men jag tror ärligt talat att det redan är för sent. EU kan inte räddas i nuvarande form. För mycket makt har koncentrerats. För få människor känner sig delaktiga. För många beslut fattas av människor vi inte valt och inte kan avsätta.

Och när Ungern pekas ut som ett hot – bara för att de vill ha fred – då vet man att någonting gått riktigt, riktigt fel.

Jag förespråkar inte isolationism. Jag förespråkar samarbete, ömsesidig respekt, suveränitet – men det EU vi ser idag har inget av det kvar. Det är en konstruktion som slukar nationer och kallar det solidaritet.

Därför är det dags att förbereda oss. Inte för att vi vill lämna något i affekt, utan för att det kan visa sig vara den enda vägen framåt. När sprickorna blir för många kan vi antingen tvingas med i raset – eller stå för oss själva. Jag vet vilket alternativ jag föredrar.

2025-06-04 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källa:
https://tass.com/world/1967767