Av Bo Jonsson 
Från och med hösten 2025 rekommenderar Folkhälsomyndigheten att alla personer över 75 år tar en årlig dos av covid-19-vaccin, trots att viruset numera är mildare än många vanliga säsongsförkylningar. Man hävdar att detta är för att ”förhindra allvarlig sjukdom och död” – men enligt myndighetens egna ord har sjukdomsbördan minskat kraftigt.
Så varför fortsätter man ändå att pressa ut dessa injektioner, år efter år?
Och viktigast av allt: vem tar ansvar när människor blir sjuka, skadade eller dör av biverkningar?
Har vi redan glömt vad som hände?
Under den så kallade pandemin avlivades äldre i praktiken på löpande band. På landets äldreboenden fick tusentals inte den syrgas de behövde – trots att covid-19 är en luftvägssjukdom. Istället injicerades de med morfin, ett läkemedel som hämmar andningen och är direkt farligt utan syrgastillförsel.
Det som skulle ha varit vård blev i många fall tyst eutanasi. Och nu är det alltså samma generation som återigen ska bli försökskaniner.
Allt fler biverkningar – ingen ansvarig
Trots hundratals publicerade studier, läkarlarm och vittnesmål om allvarliga biverkningar – blodproppar, hjärtmuskelinflammation, plötslig död, snabbväxande cancer – fortsätter Folkhälsomyndigheten att blunda.
Inget nationellt register över vaccinskador upprättas. Inga ansvariga utreds. Ingen tar notis om de tusentals rapporter som inkommit till Läkemedelsverket.
Hur många fler behöver skadas innan någon ställs till svars?
Vem tjänar på detta?
Det är omöjligt att undvika frågan om läkemedelsindustrins roll. Pfizer, Moderna och deras samarbetspartners har under pandemin gjort vinster i storleksordning som små staters BNP. Ändå är det dessa aktörer som fortfarande får regeringens förtroende – utan krav på långtidstester, öppen data eller ansvarstagande vid skada.
Samtidigt flyter miljarderna ut – medan offren tystas ner.
Är det en “rekommendation” – eller en utrensning?
Den mest cyniska frågan måste nu ställas. Vill staten verkligen skydda de äldre – eller vill man minska deras antal?
Pensionärer är dyra för statsbudgeten. De har levt färdigt. De röstar fel. De är ofta skeptiska till det moderna övervakningssamhället och teknokratins framfart. Att de skulle vara måltavla för befolkningsreduktion är ingen konspirationsteori – det är en fullt rimlig hypotes utifrån vad som redan har skett.
Min hållning
Jag tänker inte tiga. Jag tänker inte glömma vad som gjordes mot våra äldre under 2020–2022. Jag tänker inte låtsas som att denna ”nya rekommendation” är neutral. Den luktar. Den väcker oro. Och den måste ifrågasättas offentligt.
Detta handlar inte om att neka någon vaccin. Det handlar om att värna människovärdet, informerat samtycke och rätten till ett tryggt liv – även efter 75.
Vad bör göras?
- Oberoende granskning av covid-19-vaccinens skadeverkningar.
- Stopp för statligt tryck på årlig vaccination utan fullständig riskinformation.
- Utredning av pandemins hantering på äldreboenden, med särskilt fokus på användningen av morfin istället för syrgas.
- En ny vårdstrategi för äldre – där värdighet, inte kostnadseffektivitet, sätts först.
Jag förespråkar försiktighetsprincipen. Det är en grundläggande etisk och medicinsk hållning: när osäkerhet råder, ska vi avvakta. Men i detta fall görs precis tvärtom – man trycker ut upprepade vaccindoser till en redan sårbar befolkning, utan långtidsdata och utan någon som bär ansvar om det går fel. När försiktighetsprincipen åsidosätts, och tjänstemannaansvar saknas, då osar det katt – eller ond bråd död. Det är inte värdigt ett civiliserat samhälle att behandla sin äldre befolkning som ett statistiskt problem. Det är dags att säga det som det är – högt, tydligt och utan rädsla.
2025-06-04 // Bo Jonsson för Enade Sverige
BoEnadeSverige