Av Bo Jonsson 
Det finns ett begrepp som ofta dyker upp i svensk politik när någon vill framstå som både folklig, trygg och lite lagom smart – men utan att behöva säga något konkret. Det kallas för sunt förnuft. Och visst låter det trevligt. Nästan självsanerat. Det är något som ”alla vettiga människor” sägs ha. Något man inte behöver tänka så mycket på. Man bara vet. Men just därför är det också ett av de mest oärliga och försåtliga begreppen i hela politiken.
För vad är sunt förnuft? Är det sunt förnuft att lyssna blint på experter som haft fel i 30 år? Är det sunt förnuft att klamra sig fast vid EU:s regelverk trots att landet blöder? Är det sunt förnuft att tiga i väntan på att någon annan ska säga ifrån?
Eller är det kanske så att ”sunt förnuft” i praktiken ofta betyder ”jag vill inte säga något kontroversiellt men ändå låtsas ha ryggen fri”?
Historiskt har sunt förnuft använts till att försvara allt från könsroller till krigsinsatser. Det var en gång sunt förnuft att kvinnor inte skulle rösta. Det var sunt förnuft att lita på prästen. Det var sunt förnuft att inte ifrågasätta staten. Det är först när förnuftet krockar med verkligheten som vi inser hur lite värt det är utan mod, analys och integritet.
Och det är precis där vi står nu. I ett Sverige där många är vilsna, där etablerade partier är tomma skal, där förtroendet rasar. Och då kommer det såklart nya projekt som säger sig stå för ”sunt förnuft”.
Men här måste varningsklockorna ringa.
För när någon säger att de bara står för ”sunt förnuft” – utan att ta tydlig ideologisk ställning, utan att förklara maktanalys, utan att avslöja strukturen de kommer ifrån – då är risken stor att du inte ser en fri röst, utan ett exempel på kontrollerad opposition.
Kontrollerad opposition handlar inte om att någon inte får säga något. Tvärtom – den får gärna vara högljudd. Den får gärna kritisera ”systemet”, ”eliten” och ”vaccinerna” – bara den inte går hela vägen. Bara den inte rör bankväsendet. Inte Nato. Inte EU:s rättsstruktur. Inte de verkliga maktpelarna.
Då får man vara kvar i rutan. Då får man ”gilla sunt förnuft” i fred.
Jag säger så här:
Sunt förnuft utan ryggrad är bara en mask för att slippa ta strid.
Sunt förnuft utan systemanalys är bara magkänsla i marknadsförpackning.
Sunt förnuft utan suveränitet är bara ett sätt att hålla folk på plats – utan att de märker det.
Så nästa gång du hör någon prata om sitt nya projekt som bygger på sunt förnuft – fundera på vad de inte säger. Vilken maktstruktur lämnas orörd? Vilken ideologi döljs bakom neutralitet? Och varför låter det egentligen som ett rekvisit ur en PR-byrås pitch?
Jag står inte för sunt förnuft. Jag står för politiskt ansvar. För ideologisk tydlighet. För svensk suveränitet.
Och jag låtsas inte vara någon annan än den jag är.
2025-06-03 // Bo Jonsson för Enade Sverige