Av Bo Jonsson Litauen har lämnat in ett formellt klagomål till Internationella domstolen i Haag (ICJ) där man kräver över 200 miljoner euro i skadestånd från Belarus. Anledningen sägs vara kostnaderna för den migrantkris som eskalerade vid den gemensamma gränsen från och med 2021 – en kris som Vilnius hävdar att Minsk medvetet orkestrerade.
Enligt det litauiska justitieministeriet uppgår den preliminära summan till motsvarande cirka 2,4 miljarder kronor, men kan komma att justeras. De påstådda kostnaderna täcker bland annat gränsbevakning, fysiska barriärer, övervakningsteknik och mobilisering av vad som beskrivs som en ”oöverträffad” mängd personal vid gränsen. Polen uppges nu överväga att stödja Litauens rättsprocess.
Bakgrunden till krisen är att Belarus enligt EU skulle ha organiserat flyg från bland annat Irak och Syrien, och aktivt dirigerat migranter mot gränserna till Litauen, Lettland och Polen som en vedergällning för västvärldens sanktioner. Minsk förnekar anklagelserna, och pekar i stället ut EU som ansvarig för en ”hybridkrigföring” mot landet – inte minst genom att stödja oppositionella krafter, exilmedier och ekonomiska repressalier.
Sverige har i detta spel inte varit en passiv åskådare. Tvärtom har den svenska staten aktivt deltagit i försöken att destabilisera Belarus. Detta har skett genom ekonomiskt och politiskt stöd till oppositionsrörelsen, samt genom upprättandet av en så kallad ”folkambassad” – ett symboliskt men kontroversiellt initiativ som saknar legitimitet i folkrätten och som av Belarus uppfattats som en direkt inblandning i inre angelägenheter.
Amnesty International har i sin tur kritiserat Litauen för att ha använt rasistiskt färgade och rättsvidriga metoder mot asylsökande från Mellanöstern och Afrika – något EU-kommissionen enligt rapporten valt att ignorera.
Reflektion och analys enligt Enade Sveriges politik
Det här rättsfallet är ännu ett exempel på hur den europeiska makteliten hellre driver symbolpolitik än att lösa grundproblemen. Litauen, ett land hårt integrerat i EU:s och Natos system, väljer att lägga hundratals miljoner euro på juridiska processer och murbyggen – i stället för att arbeta för stabilitet i sitt närområde genom diplomati och självständigt tänkande.
Migrationskrisen är inte ett isolerat belarusiskt sabotage, utan resultatet av åratal av västerländsk destabilisering av Mellanöstern samt EU:s oförmåga att föra en sammanhållen, hållbar och human gränspolitik. Den ensidiga skuldbeläggningen av Belarus, utan självreflektion eller vilja till dialog, riskerar att elda på en redan farlig geopolitisk konflikt.
Att Sverige dessutom deltar i detta destabiliseringsarbete genom att stödja oppositionen i Belarus och agera värdland för en informell ”ambassad” vars existens saknar diplomatisk grund – är djupt oroväckande. Det strider mot principerna om nationell suveränitet och icke-inblandning.
Enade Sveriges lösning är tredelad:
- Återta nationell kontroll över migrations- och gränspolitiken, utan inblandning från Bryssel.
- Återupprätta diplomatiska förbindelser med grannländer, inklusive Belarus, baserat på ömsesidig respekt – inte diktat.
- Satsa på suverän säkerhetspolitik som bygger på folkförankrade beslut och militär neutralitet, i stället för att spela ut svenskt territorium som bricka i stormaktskonflikter.
Litauens agerande visar vad som händer när nationella intressen underordnas EU:s centrala agenda. Enade Sverige säger nej till detta. Vi kräver en ny utrikes- och gränspolitik för Sveriges och våra barns framtid.
2025-05-28 // Bo Jonsson för Enade Sverige