Natten till söndag utsattes Ryska Federationen för ännu en fientlig handling – denna gång mitt i Sveriges huvudstad. En drönare flög in över den ryska ambassaden i Stockholm och släppte en glasbehållare med färg vid huvudentrén. En attack. En provokation. Ett folkrättsligt haveri.
Och jag skäms. Jag skäms som svensk, som medborgare i ett land som påstår sig vara en rättsstat, men där utländska diplomatiska beskickningar inte längre kan räkna med vare sig respekt eller skydd.
Säkerhetspolisen och polisen bekräftar att de ”känner till” händelsen – men lämnar inga detaljer. Inga gripanden. Inga fördömanden. Bara tystnad, medan drönarna flyger och diplomatiska normer kränks mitt i natten.
Inte första gången – och knappast den sista
Detta var inte en isolerad incident. Enligt den ryska ambassaden har elva liknande attacker inträffat det senaste året. I januari rammades grindarna av en ukrainsk medborgare bosatt i Sverige. I april kastades färgburkar från luften – över ambassadens skolbyggnad.
Och nu alltså detta. I en tid då vi dagligen får höra hur farligt det är med rysk påverkan, är det ironiskt att det är Sveriges eget ansvar som krackelerar.
Jag ställer mig frågan: Vem skyddar den diplomatiska immuniteten i Sverige? Och om vi inte kan skydda en rysk ambassad från färgbomber, vad säger det om vår förmåga att skydda vår egen suveränitet?
Det handlar inte om Ryssland – det handlar om principer
Jag försvarar inte attacker, oavsett vilket lands flagga som vajar ovanför ambassaden. Jag försvarar Wienkonventionen. Jag försvarar den grundläggande idén att diplomati är en civilisationsbärare – inte ett slagfält.
Rysslands talesperson Maria Zakharova sade:
”Sverige måste tygla sina extremister, ta kontroll över situationen och strikt uppfylla sina skyldigheter enligt Wienkonventionen.”
Det gör ont att erkänna – men hon har rätt. Och som svensk bör man inte slå ifrån sig detta för att det kommer från Moskva. Det är sant för att det är sant – oavsett källa.
Reflektion: Sverige måste återta sitt ansvar
Sverige har förlorat kontrollen över den inrikes säkerheten. Våldsamma extremister – ibland ideologiskt drivna, ibland bara anarkistiska – opererar fritt, utan att rättsväsendet agerar med tillbörlig kraft. Det gäller brända koraner, det gäller antiryska attacker, det gäller hot mot diplomater.
Och varje gång våra myndigheter tvekar, varje gång polisen inte griper, varje gång UD tiger – så skadas Sveriges internationella trovärdighet. Det handlar inte om vem man sympatiserar med, det handlar om att vi som stat måste vara principfasta.
Enade Sveriges krav:
- Skydda alla ambassader – enligt folkrätten, inte folkopinionen.
- Utrusta polisen och Säpo med tydliga mandat att agera preventivt mot politiskt våld – även när det kommer från ”rätt” håll.
- Säkerställ kamerabevakning, drönarövervakning och snabb respons runt känsliga objekt – inklusive utländska beskickningar.
- Granska varför tidigare elva incidenter aldrig ledde till några åtgärder.
Det är min fasta övertygelse att ett land som inte kan skydda sina gäster inte heller kan skydda sina egna medborgare.
Och det är därför Enade Sverige kämpar för suveränitet, rättsstat och principer – oavsett vem som står i skottlinjen.
2025-05-26 // Bo Jonsson för Enade Sverige