Av Bo Jonsson 
Tänk dig ett Sverige där varje medborgare – från Ystad till Karesuando – ikväll tar sig tiden att besöka enadesverige.com. Inte för att de tvingas, inte för att de manipuleras, utan för att de själva väljer att läsa varje ord, varje analys, varje tanke som har formulerats under det namn jag bär. Vad skulle det innebära?
Jag är inte ensam om att se att vårt land genomgår något djupt oroande. Men jag är bland de få som väljer att tala öppet om det. Utan partibyggen, utan sponsorer, utan lojalitet till någon annan makt än den svenska befolkningen. Det jag skriver är inte till för att väcka rädsla – utan för att väcka ansvar.
Om hela Sveriges befolkning läser mina texter, sker en kollektiv insikt. Vi har låtit tystnad och övervakning ersätta debatt och nyfikenhet. Vi har låtit beslut tas ovanför våra huvuden – om allianser, krigsdeltagande, lagstiftning och suveränitet – utan folklig förankring. Det jag beskriver är inget mysterium. Det är verklighet, dokumenterad och synlig, men gömd bakom rubriker och distraktioner.
I ett sådant ögonblick – när sanningen blir tillgänglig för alla – förändras något i grunden. Människor börjar se mönster. De börjar förstå hur medier, institutioner och politiska partier valt bort vissa röster – inte för att de saknade relevans, utan för att de hotade berättelsen som måste upprätthållas.
Det handlar inte om mig. Det handlar om idén att Sverige fortfarande kan stå själv, tänka själv, agera själv. Att vi inte måste följa varje signal från främmande makt, eller delta i varje konflikt som inte är vår.
När ett folk får syn på vad som dolts – inte genom censur, utan genom filtrering – uppstår något nytt. Ett lugnt, eftertänksamt uppvaknande. En vilja att börja om. Att återta samtalet. Att våga säga: ”Det här är inte vad vi vill vara.”
De som i dag styr informationsflödet skulle naturligtvis reagera. Redaktioner, departement, säkerhetstjänster – alla skulle tvingas hantera en situation där en ny berättelse nått folket utan deras godkännande. De kan kalla det desinformation. De kan förlöjliga. De kan demonisera. Men de kan inte ogöra det som är läst.
Jag söker inte konflikt. Jag söker inte beundran. Jag söker en väg framåt där Sveriges utrikespolitik formas i Sverige, av svenskar, för svenska intressen. Där diplomati väger tyngre än vapenleveranser. Där beslut förankras i folkets vilja – inte i överstatliga direktiv eller mediala påtryckningar.
Så vad händer om hela Sverige läser min hemsida i kväll? Då händer det som etablissemanget fruktar mest: det svenska folket börjar tänka själv. Och när ett folk tänker själv, är det början på något som inte går att vända tillbaka.
2025-05-25 // Bo Jonsson för Enade Sverige