Av Bo Jonsson Jag läser rapporten från gränsen mellan Israel och Gaza och känner hur ilskan kokar inom mig. En lastbil med färsk barnmat från UNICEF, redo att rädda liv, stoppas av IDF:s soldater vid Kerem Shalom. Inga förklaringar ges. Ingen rimlig anledning redovisas. Istället får lasten stå i solen tills den förstörs.
Och barnen? De väntar. Svälter. Dör.
Det här är inte längre en fråga om politik, territorier eller säkerhet. Det är en fråga om mänsklighet. Eller snarare – frånvaron av den.
Barnmat som inte släpps in – förgås i solen
Enligt SVT:s utsända Stina Blomgren står hjälpfordonen i kö, ofta i timmar, ibland förgäves. Israels militär nekar chaufförer att köra fram utan någon tydlig orsak. UNICEF:s matpallar ruttnar i hettan. Det är färdigförpackad barnmat som inte ens behöver värmas. Ändå hindras den från att nå spädbarn som just nu håller på att förlora sina liv.
14 000 spädbarn. Det är vad FN:s nödhjälpschef Tom Fletcher varnar för kan dö inom bara två dygn om hjälpen inte når fram.
14 000.
Läs det igen. Smaka på siffran. Låt den landa.
Det här är inte säkerhet. Det är grymhet.
IDF:s blockad av livräddande hjälpsändningar, särskilt när det handlar om spädbarnsmat och mediciner, är inte försvarbart. Det är inte militärt nödvändigt. Det är inte proportionerligt. Det är ett systematiskt brott mot allt som kallas civilisation, moral och anständighet.
Och världen? Den tittar på. Väntar. Pratar.
Frankrikes utrikesminister kallar insatsen ”otillräcklig”. WHO slår larm om två miljoner människor som svälter. Ändå rullar bara ett fåtal lastbilar in. Trots att nöden i Gaza är så akut att det inte längre handlar om dagar, utan timmar.
När barn dör av hunger är det alltid någon vuxens fel
Jag bryr mig inte om vad Mossad tycker om denna artikel. Jag är inte rädd för repressalier. Det finns stunder då man måste tala klarspråk, även om det svider, även om det skrämmer. Detta är en sådan stund.
Barnen i Gaza är oskyldiga. De är inte Hamas. De är inte en säkerhetsrisk. De är spädbarn. Människobarn. Och de håller på att dö – inte av naturkatastrof, inte av sjukdom, utan av medvetna beslut från en militärmakt som vet exakt vad den gör.
Vad jag föreslår som lösning – för Enade Sverige
Jag kräver att Sveriges regering omedelbart fördömer Israels blockad mot humanitär hjälp, och kallar upp den israeliska ambassadören för en offentlig reprimand.
Jag kräver att svenska biståndsmedel till FN:s hjälparbete öronmärks för barnmat, mediciner och näringspaket – och att dessa skyddas med internationella observatörer och press.
Jag kräver att svenska medier slutar gömma sig bakom balans och feghet, och i stället tydligt pekar ut de ansvariga för vad det är: en militär kraft som svälter barn till döds.
Och jag kräver att varje svensk, oavsett politisk hemvist, vaknar upp och säger ifrån. För detta – att neka barn mat – är inte politik. Det är barbari.
2025-05-20 // Bo Jonsson för Enade Sverige