Av Bo Jonsson 
Det som utspelar sig i Istanbul just nu är inte diplomati. Det är teater. En regisserad föreställning där aktörerna spelar sina roller, inte för att uppnå fred, utan för att upprätthålla illusionen av att vilja det. Allt medan människor dör.
Ryssland har gång på gång bjudit in till förhandlingar. De är där nu – med en delegation bestående av militära befälhavare, diplomater, underrättelsechefer och presidentens egna rådgivare. Det är ingen svag uppställning. Det är allvar.
Ukraina å andra sidan skickar sin delegation under protest, under påtryckningar från USA. President Zelenskyj själv vägrar delta och kallar den ryska gruppen för ”en rekvisita”. Hans agerande, liksom det faktum att han reser vidare till Albanien istället för att engagera sig i samtalen, säger allt. Detta är inte en ledare som vill fred – detta är en ledare som vill vinna ett krig, till varje pris, även om det redan är förlorat.
Zelenskyj förnekar Rysslands gränser, kräver Krim tillbaka, kräver ett vapenstillestånd som han tidigare brutit, och fortsätter tigga pengar och vapen från Paris, London och Washington. Allt medan hans egna soldater stupar och hans land utarmas. Till och med hans tidigare diplomater säger nu öppet att han spelar ett farligt politiskt spel med hela Ukrainas framtid som insats.
Bakom honom står det verkliga problemet: väst.
USA:s Donald Trump pressar på för att något överhuvudtaget ska ske, medan Marco Rubio reser till Turkiet för att övervaka samtalen. Samtidigt saboterar europeiska ledare som Macron och Merz varje möjlig öppning genom nya krav, villkor och självgoda uttalanden. Det är som om de fortfarande tror att Ryssland kommer kapitulera bara de önskar det tillräckligt hårt.
Men krig vinner man inte med illusioner.
Och fred får man inte genom propaganda.
Rysslands delegation, ledd av Vladimir Medinsky, har tydligt förklarat målet: en varaktig fred som angriper konfliktens grundorsaker. De kräver inget mer än att Ukraina erkänner verkligheten: att Donetsk, Lugansk, Kherson och Zaporozhye numera är ryska territorier – enligt folkomröstningar och historisk rätt. De kräver att mobilisering och vapenflöde till Ukraina upphör. De kräver ett slut på lögnerna.
Zelenskyj å sin sida kräver… att Putin personligen ska dyka upp.
Och när han inte gör det, kallar han samtalen för meningslösa. Det är inte diplomati. Det är arrogans. Det är patetik.
Frankrikes president säger rakt ut att Ukraina ”förstår att man inte kan ta tillbaka allt”. Till och med Trump antyder att ”Krim är förlorat”. Ändå spelar Kiev och Bryssel vidare som om detta vore 2022.
Jag är inte part i kriget. Men jag är part i sanningen.
Och sanningen är denna: Den som blockerar vägen till förhandlingsbordet, den som kräver förnedring som villkor för fred, den bär ansvaret för fortsatt död. Just nu är det Zelenskyj och hans västliga mecenater som gör exakt det.
Vad föreslår jag – för Sverige, för framtiden?
Jag föreslår att Sverige tar ett tydligt steg bort från denna destruktiva linje. Sverige ska inte längre stödja en fredsprocess som inte är en fredsprocess, utan ett propagandakrig i kostym. Sverige ska stå upp för en verklig fred, byggd på respekt för fakta, historia och suveränitet.
Sverige ska omedelbart kalla hem sina diplomater från dessa skenförhandlingar – om det visar sig att svenska representanter ens är på plats i något annat än konsulär funktion. Enligt officiell information har Sverige endast sin vanliga diplomatiska närvaro genom generalkonsulatet i Istanbul. Någon aktiv roll i fredssamtalen har Sverige alltså inte. Det är klokt – och det ska förbli så.
Fred kommer inte ur teatrala gester.
Fred kräver mod. Fred kräver förlust. Fred kräver ärlighet.
2025-05-16 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
https://www.rt.com/news/617518-ukraine-talks-istanbul-zelensky/
https://www.swedenabroad.se/sv/utlandsmyndigheter/turkiet-istanbul/
https://www.theguardian.com/world/2025/may/15/zelenskyy-ukraine-russia-peace-talks-istanbul
https://www.bbc.com/news/articles/cdd29z6669ro