Sverige blöder – symboliskt gestaltat som ett sårat land draget i stycken av politiker, myndigheter och tystade medborgare, medan Säpo läser ur maktens manus och soldater bevakar tystnaden. Ett folkhem i sönderfall, förrått av sina egna.
Jag ser ett land som långsamt går sönder. Inte i en explosion, utan i tusen små, tysta skärsår – varje dag, varje beslut, varje svek. Sverige blöder, och de som styr låtsas som om allt är i sin ordning. De som borde försvara folket har vänt ryggen åt det. Politikerna, både från den tidigare regeringen och den nuvarande, har tillsammans raserat vårt land inifrån och ut, medan medierna har stått bredvid och applåderat – eller tigit.
Jag har fått se våra gator förvandlas till skjutbanor, där kriminella gäng mördar varandra öppet och där barn faller offer för kulor som aldrig borde ha lämnat vapnet. Klansamhällen har slagit rot i våra städer. Polisen saknar resurser och får order att fokusera på ”förtroendebyggande” istället för att återta kontrollen. Det kallas anpassning – jag kallar det kapitulation.
Samtidigt lider våra äldre i tysthet. Pensionärer som arbetat hela sina liv tvingas välja mellan mat och medicin, medan miljarderna pumpas ut till ett annat lands krig. Jag får höra att det är min ”moraliska skyldighet”, men ingen frågar det svenska folket vad vi vill eller vad vi behöver. Matpriserna har skenat, vårdköerna växer, akutsjukvården kollapsar, skolor blir till otrygga zoner och våldtäktsstatistiken pekar år efter år åt fel håll. Vad får jag för mina skatter? Vad får jag för mitt tålamod?
Den tidigare regeringen tog oss in på denna väg, men den nuvarande har tryckt gasen i botten. Sverige pressades in i Nato utan folkomröstning, utan offentlig debatt, utan respekt för folkviljan. Landet gick från neutralitet till fullständig underkastelse. Plötsligt var Sverige en del av stormaktsspelet – en bricka i Washingtons strategi. Och det mest groteska: över 80 miljarder kronor har donerats till Ukraina i form av vapen, fordon och kontanter. Allt detta medan mitt eget land faller samman. Inte en enda gång fick folket rösta om det. Inte en gång fick jag frågan: vill du detta?
Nordstream-utredningen, som borde ha varit den mest prioriterade brottsutredningen i svensk historia, begravdes i tysthet. En främmande makt saboterade vår kritiska infrastruktur – men istället för upprördhet blev det tystnad. Sanningen var politiskt obekväm. Och när jag efterlyste ansvar, var det jag som stämplades som desinformatör eller nyttig idiot. Vad säger det om tillståndet i Sverige när det är farligt att fråga vem som sprängde vår livsnerv?
Samtidigt har Säkerhetspolisen – en myndighet som på papper ska skydda demokratin – börjat bete sig som om dess uppdrag är att skydda systemet från folket. I sina publika rapporter pekar de nu ut fritänkare, regimkritiker och människor som ifrågasätter den rådande ordningen som “antidemokratiska”, “radikaliserade” eller till och med som “säkerhetshot”. Det som förr kallades medborgaranda och engagemang klassas idag som extremism – om det inte passar maktens narrativ. Sverige har gått från ett öppet samhälle till ett mentalt undantagstillstånd där fria tankar betraktas som farligare än verklig brottslighet.
Medierna har svikit folket fullständigt. SVT, TV4, DN, Aftonbladet – alla har de dansat i takt med makten. Ingen granskning av Ukrainastödet. Inga uppföljningar på skolskjutningar, klankriminalitet eller systemkollaps. Ingen objektiv analys av Natomedlemskapet. Istället har jag matats med krigsrubriker, snyftreportage från Kiev och löjeväckande försök att demonisera Ryssland och avhumanisera alla som inte håller med. Sveriges journalistkår är inte längre folkets vakthund – den har blivit statens koppelhund.
Jag bor i ett land som blöder i det tysta, medan ledarna festar i Bryssel och skickar vapen till främmande konflikter. Jag lever i ett land där folket ska tiga, betala och lida – utan att klaga, utan att ifrågasätta. Men jag vägrar tiga. Jag vägrar spela med i detta självskadebeteende. Sverige måste återuppbyggas från grunden. Jag måste återta min suveränitet, mitt oberoende, min självrespekt.
Enade Sverige kräver att Sverige lämnar EU samt gör ett omedelbart stopp för det militära stödet till Ukraina. Jag kräver att Sverige lämnar Nato och river upp DCA-avtalet. Jag kräver en ny Nordstream-utredning. Och jag kräver att Sverige blir självförsörjande i så stor grad som möjligt. Sverige ska inte vara en plattform för andras krig och andras agendor. Detta uppnås enklast genom att kommunerna formas av kommuninvånarna, medan rikstäckande frågor hanteras av en stark centralmakt med verkligt folkligt mandat.
Sverige blöder – men så länge det finns någon som höjer rösten för sanningen, finns det hopp. Jag är redo med första förband 24/7 för mitt land.
2025-05-15 // Bo Jonsson för Enade Sverige
About the Author
En fråga som också måste upp på bordet, är hur medierna agerar. Jag ser hur dom brister vad gäller saklighet när dom rapporterar. I stället har dom blivit part i målet. Allvarligast är deras krigshets och demonisering av vissa ledare. Och också tystnaden vad gäller vissa frågor och händelser.
Hur mediafrågan ska tacklas har jag fn inget svar på, men dess brister och hur dessa ska hanteras/lösas måste tas itu med omgående. Vi måste kunna lita på att media inte är en spelare i ngt lag, utan till för att ge lyssnaren, läsaren saklig, objektiv information.
Så är inte fallet i dag!
Ta bort presstödet som det ser ut idag. Då kommer dom behöva arbeta journalistiskt igen för att få nåt stöd av folket via prenumerationer/donationer etc.
Håller med om att Sverige borde gå ut från NATO och EU och stoppar allt slöseri med att ösa ut åtskilliga miljarder kronor av våra skattepengar till militär i Ukraina ,och att Sverige istället borde inleda förhandlingar med Ryssland och Belarus att återuppta allt samarbete som stoppades 22 februari 2022 och att Ryssland och Belarus åter få delta i EM,VM,OS och VM-turneringar i ishockey,forboll,basket,bandy med mera och Eurovision song contest . redan från och med 2026.