Det finns bara en väg till verklig suveränitet – och den kräver mod och offervilja
Ordet suveränitet har blivit ett modeord i dessa tider. Plötsligt dyker det upp lite varstans – i pressmeddelanden, i YouTube-videor, i nystartade partiprogram. Alla verkar vilja rida på vågen. Men låt oss tala klarspråk: det finns en avgörande skillnad mellan att nämna suveränitet – och att leva den.
En rotad i empati, mod och offervilja.
En annan formad av systemtänk, teknokrati och EU-trogen lydnad.
Den som bara ytligt snuddar vid begreppet, utan att förstå dess verkliga innebörd, riskerar att förvandla det till en tom fras. Suveränitet är inte ett reklamord. Det är ett tillstånd av nationell mognad, strategisk självrespekt – och ibland, total konfrontation med de krafter som styr i det dolda.
Suveränitet är inte bekvämt
Riktig suveränitet innebär att Sverige bestämmer sin egen väg även när det kostar. Att säga nej till NATO även när hela västvärlden trycker på. Att vägra ge bort våra skattepengar till EU:s klimatindustri, även om media kallar det ”solidaritet”. Att stå upp för dialog med Ryssland, Iran eller Belarus – även när det gör dig till måltavla.
Det innebär att du blir uthängd. Censurerad. Misstänkliggjord. Men det är just där modet prövas. Suveränitet kräver nämligen att du vågar förlora – innan du vinner.
Den verkliga rösten för frihet
Jag vet vad det innebär att stå ensam. Att bära idéer långt innan de blivit ”rumsrena”. Att gå mot strömmen, medan andra tystnar eller väntar in rätt tillfälle att hoppa på tåget.
Vi har i åratal talat om behovet av:
- svensk kontroll över gränserna
- oberoende handelspolitik österut
- att riva banden till EU:s överstatlighet
- en neutral, självförsörjande militärstrategi
- ett nationellt självförtroende bortom underkastelse inför Bryssel, Berlin och Washington
Det är inte populism. Det är inte plagiat. Det är övertygelse – byggd på principer, inte på opinionsvindar.
Välj inte den som säger det du vill höra
Välj den som har levt det du tror på.
Den som riskerat sin trygghet för idéerna.
Den som förstår att riktig suveränitet kräver mer än ord – den kräver ryggrad.
Och den som är beredd att offra något – för att Sverige ska kunna stå fritt.
Förutsatt att man inte redan sitter i smöret – med riksdagslön och mediatäcke – så kräver verkligt fredsarbete och suveränism både mod och offervilja.
Och det är just där man skiljer agnarna från vetet.
Sverige kan bli fritt. Men det kräver mer än nya partibildningar och trendiga slogans. Det kräver mod, offervilja och ett ledarskap som aldrig viker sig.
2025-05-13 / Bo Jonsson för Enade Sverige