Sverige 2025 – ett samhälle som tappar fotfästet

Det parlamentariska sveket

Det politiska landskapet har förändrats i grunden. Blockpolitiken är död, men det betyder inte mångfald – snarare konformitet. Partier som en gång skilde sig åt i synen på suveränitet, neutralitet, maktbalans och EU har nu samlats under samma paraply. NATO-medlemskapet klubbades igenom utan folkomröstning. Sveriges utrikespolitik styrs idag mer av Atlantpakten än av den svenska befolkningens vilja.

Regeringens linje i säkerhetsfrågor är i praktiken identisk med Washingtons. Oppositionen förmår inte längre opponera – den är upptagen med att försvara samma strukturer. De som ifrågasätter denna utveckling förlorar finansiering, utrymme, röst. Den parlamentariska demokratin har blivit ett skådespel där valfriheten är kosmetisk.

Mediernas roll i att skapa en enhetlig verklighet

Den svenska mediekåren har i allt större utsträckning blivit budbärare för maktens narrativ. Enligt Medieakademins Förtroendebarometer 2024 minskade förtroendet för public service till under 50 %. Trots det ökar inte mångfalden i nyhetsrapporteringen – den minskar.

Journalistiken har slutat ställa de viktiga frågorna om krig, diplomati, NATO, Ryssland och Sverige. Istället matas befolkningen med känslostyrda narrativ där komplexa konflikter kokas ner till goda och onda. En svensk militärövning kallas ”försvar”. En rysk sådan kallas ”provokation”. Samtidigt ges oppositionella röster sällan plats – och när de får det är det i syfte att karaktärsmördas.

Myndigheternas ideologiska omvandling

Säkerhetspolisen och Myndigheten för psykologiskt försvar har tagit på sig roller som inte längre handlar om att skydda folkets frihet – utan att forma dess åsikter. Begrepp som ”desinformation”, ”påverkansoperationer” och ”informationskrig” används idag mot svenska medborgare som uttrycker kritik mot Sveriges alliansval, EU:s reglering eller västs militärstrategi.

Mellan 2020 och 2024 ökade Säpos omnämnanden av ”inhemsk påverkan” i sina årsrapporter. Kritiker och obekväma röster har likställts med säkerhetshot – inte för vad de gör, utan för vad de säger. Det är en farlig glidning från skydd till kontroll.

Den svenska tystnaden – självvald eller framtvingad?

I vardagen märks detta som något mer subtilt. Människor sänker rösten, byter samtalsämne, undviker att prata politik. De vet att vissa saker kan kosta dem jobbet, vänskapskretsen, framtiden. Många lever med känslan att Sverige inte längre är deras land – men de har inga ord för att uttrycka det. Ingen arena där det är legitimt att säga det.

Förtroendet för politiker, medier och institutioner är historiskt lågt. Men apatin frodas. De flesta hoppas på att någon annan ska lösa det – någon annan som vågar säga det de inte längre själva orkar formulera.

Enade Sverige – en riktning, inte en rollbesättning

Jag har inte byggt Enade Sverige som ett traditionellt parti. Jag har byggt det som en riktning. Det finns ingen partistyrelse, inga medlemsavgifter, inga sponsorer. Det finns en vilja att stå upp när andra hukar. Ett ansvar att tala när andra tystnar. En övertygelse om att Sverige behöver en fast hand – inte för att styra över folket, utan för att leda staten tillbaka till folket.

Jag förespråkar en stark och suverän stat med lojal ledning på nationell nivå – och verklig direktdemokrati på kommunal nivå. Jag vill återföra kontrollen över energin, vården, infrastrukturen och den nationella säkerheten till svenska händer. Jag vill se ett Sverige som kan handla globalt – men förhandlar utifrån egenintresse, inte lojalitet.

Priset för att stå upp

Det jag säger nu har redan haft ett pris. Jag har mött motstånd från lokala politiker som organiserat smutskastning, från arbetsgivare som tolererat kränkande behandling istället för att stoppa den. Jag har blivit föremål för anmälningar, fått ovälkomna polisbesök, utsatts för social isolering och svek. Jag har varit tvungen att lämna ett arbete jag trivdes med. Min familj har drabbats. Det enda jag aldrig kommer kompromissa med är mina barns bästa.

Men trots allt detta står jag kvar. För jag tror att Sverige är värt det. Jag tror fortfarande att folket är större än partierna, klokare än medierna och starkare än makten vill erkänna.

Vad jag föreslår som lösning

Som grundare av Enade Sverige föreslår jag:

1. Återföring av all strategisk infrastruktur till statlig kontroll – energi, elnät, telekom, försvar.
2. Införande av folkinitiativ på kommunal nivå – bindande folkomröstningar om lokala frågor.
3. Omedelbar granskning av Sveriges deltagande i internationella avtal som inskränker suveräniteten.
4. Upprättande av ett medborgarkontrakt som återställer balans mellan statens makt och individens frihet.
5. Ett nytt nationellt oberoende tv-nätverk, utanför public service, med total insyn och transparens.

Det här är inte populistiska krav. Det är konkreta steg mot återupprättad respekt för svenska medborgare och deras rätt att forma sin framtid.

Jag vet att denna väg kommer fortsätta vara fylld av motstånd. Jag vet att fler attacker kommer, fler drev, fler hinder. Men jag viker inte undan. Jag har tagit mig hit inte för att jag sökte detta – utan för att jag såg att ingen annan gjorde det.

Och jag är beredd att bära det hela vägen.

2025-05-11 // Bo Jonsson för Enade Sverige